Fredrik Malmberg om arbetet som barnombudsman
I november 2011 är det halvtid för Fredrik Malmbergs första sexåriga förordnande som barnombudsman.
Hur har det gått?
– Jag kan uppriktigt säga att vi har gjort det möjligt för barn och unga att komma till tals i högre utsträckning än tidigare. Dessutom blir de lyssnade på. Det var också ett av mina viktigaste mål när jag tillträdde som barnombudsman år 2008. Vi har även börjat använda oss av de rättsliga medel som vi förfogar över, vilket var ett annat av mina mål.
Det har även skett en hel del förbättringar för de socialt mest utsatta barnen. Inte minst för de uppemot 20 000 unga som befinner sig inom den sociala barnavården. Kommunernas sätt att fatta beslut har förändrats, tillsynen har blivit bättre och det finns större möjligheter för barnen att komma i kontakt med de sociala myndigheterna.
Vilka frågor brinner du för?
– Att de som bestämmer i samhället ska låta barnen komma till tals. Exakt vad FN:s konvention om barnets rättigheter säger, med andra ord. Dessvärre har vi varit ganska dåliga på det i Sverige, anser jag.
Vilka befogenheter har myndigheten?
– Vi kan begära in uppgifter från statliga myndigheter, kommuner och landsting som visar vilka åtgärder de har vidtagit i den egna verksamheten för att genomföra barns och ungas rättigheter enligt barnkonventionen. Vi kan även kräva att de kommer till oss för överläggningar. Det har vi gjort i flera konkreta fall som berör kränkningar i skolan, mottagandet av ensamkommande asylsökande barn, den sociala barnavården och landstingens skuldsättning av barn.
Vilken ställning har barnkonventionen i dag?
– En positiv händelse var att Sveriges Riksdag nyligen fattade ett beslut om vad barnkonventionen betyder för Sverige. Det är en fråga som vi också kommer att arbeta vidare med framöver. Det är naturligtvis viktigt med styrdokument och riktlinjer för myndigheter och kommuner och landsting. Men principerna är bara viktiga om de verkligen leder till förändringar i praktiken också. Annars är risken att det bara blir tomt prat.
Vilka brister har ni upptäckt?
– Inför de senaste årens fördjupningar i särskilda teman har vi lagt extra stor kraft på att lyssna till de barn och unga som befinner sig i utsatta situationer. För ett par år sedan gjorde vi en fördjupning om barn på särskilda ungdomshem. Det visade sig exempelvis att barn kunde bestraffas med isolering under 24 timmar.
Vi har även funnit en hel del brister inom den sociala barnavården. Det handlar om att barns och ungas rättigheter enligt barnkonventionen inte tas till vara. Det vanligaste är att de inte får komma till tals. Men det kan också handla om något så grundläggande som att deras rätt till hälso- och sjukvård inte tillgodoses.
Hur kan barnkonventionens ställning stärkas?
– Ett framgångsrikt arbetssätt är att göra det möjligt för barnen att träffa beslutsfattarna, i stället för att bara diskutera barnkonventionens principer med berörda myndigheter. Konventionen kan vi alla skriva under på. Vi bygger hellre broar mellan barnen och makthavarna för att på så sätt låta barnen komma till tals.
Utgångspunkten är självklar: att barn är experter på sin egen situation. Därutöver gör vi naturligtvis även en egen analys av situationen. Vi kan också bjuda in företrädare för kommuner som har kommit olika långt inom ett visst område för att de ska kunna utbyta erfarenheter.
Hur är det egentligen ställt med ungas rättigheter i Sverige?
– I ett internationellt perspektiv är det förstås bra. Vi vuxna är väldigt duktiga på att se till barnens behov av skydd. Uppenbarligen är vi sämre på att se till deras rätt att komma till tals. Där har vi i Sverige en rejäl utmaning framför oss.
Till exempel känner bara ett av fem skolbarn till sina rättigheter enligt barnkonventionen. Kunde vi bara bli bättre på att se barnen som de kloka och insiktsfulla aktörer de faktiskt är så skulle de växa som människor och förmodligen också må bättre. Det skulle helt säkert också vara bra för samhället i stort.
