Barnombudsman Juno Blom om barn som utvisas trots att det strider mot barnets bästa
Barnkonventionen utgör en viktig grund för skyddet av barn i Sverige, principen om barnets bästa ska gälla för alla barn.
Trots detta ställs barn ibland inför en osäker framtid på grund av brister i utlänningslagen.
Ett tydligt exempel är nioåriga Lisa, ett barn som tillbringat större delen av sitt liv i ett svenskt familjehem och som saknar anknytning till sitt ursprungsland Albanien hotas av utvisning dit.
Migrationsverkets bedömning förbiser det faktum att hon själv ser sitt familjehem som sin trygga bas och inte har några kända anhöriga Albanien.
Denna problematik aktualiseras även i andra fall, exempelvis när barn som omhändertagits på grund av att de utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck riskerar att utvisas tillsammans med föräldrar som utsatt barnet för dessa brott.
Det är en alarmerande situation där barn idag inte ges det skydd och den trygghet de har rätt till. Det är oroväckande att se hur utlänningslagen väger tyngre än lagar som lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och socialtjänstlagen (SoL). Detta leder till att placerade barn hamnar i kläm och att deras rättigheter inte tillgodoses. Det är oacceptabelt.
Trots tvångsomhändertagande enligt LVU kan Migrationsverket fortfarande fatta beslut om utvisning, vilket skapar en rättsosäkerhet för barn i behov av skydd från sina vårdnadshavare. Det gäller även i de fall där barnet placerats frivilligt och har utvecklat en trygg anknytning i sitt familjehem.
Barnombudsmannnen anser att bestämmelsen om barnets bästa i 1 kap. 10 § utlänningslagen ska ha en tydligare koppling till artikel 3 i barnkonventionen genom att det i lagen uttryckligen anges att barnets bästa ska utredas och särskilt beaktas i fall som rör ett barn. Vid bedömningen av barnets bästa ska hänsyn tas till barnets åsikter. Detta i likhet med det förslag Barnrättighetsutredningen anförde redan 2016 inför att barnkonventionen skulle bli svensk lag. Även FN:s barnrättskommitté har rekommenderat detta i sin senast granskning av hur Sverige uppfyller barns rättigheter.
Även olämplighetsrekvisitet i utlänningslagen som riskerar att begränsa barns rätt att komma till tals måste tas bort för att överensstämma med barnkonventionen som ger barn rätt att alltid höras i alla ärenden som berör dem.
Barns rätt till en egen prövning utifrån nya omständigheter i barnets liv efter det att barnet kom till Sverige måste också stärkas.
Det är dags att agera för att rätta till de brister som finns i utlänningslagen för att säkerställa att placerade barn i Sverige får det skydd och den trygghet de har rätt till och som borde ses som självklara.
Bristerna har länge varit väl kända, nu måste regeringen skyndsamt agera så att det blir enkelt att göra rätt för att skydda placerade barns rättigheter.