Barnombudsmannen avstyrker förslaget om barnfängelse som frihetsberövande påföljd

Barnombudsmannen ser med oro på situationen i det svenska samhället idag, där allt yngre barn dras in i allvarlig kriminalitet. Barn involveras i kriminalitet i ung ålder med stora negativa konsekvenser för dem själva, brottsoffer, anhöriga och även samhället i stort. Barn som har begått allvarliga brott måste dömas till en adekvat påföljd. Barnombudsmannen anser dock inte att Kriminalvården är den rätta aktören för att ansvara för frihetsberövande påföljd vad gäller barn, utan att sluten ungdomsvård med Statens institutionsstyrelse (SiS) som ansvarig bör behållas.

- Utveckla och prioritera verksamheten inom SiS som har huvudfokus på barn, i stället för att låta det bli en del av ansvaret i en myndighet vars huvudsakliga uppgift är att verkställa straff för vuxna. Även om SiS har utmaningar finns det inom SiS kunskap och erfarenhet som har upparbetats under en lång tid. Jag har hittills inte sett något som får mig att tro att Kriminalvården skulle lösa detta bättre, säger Elisabeth Dahlin.

Det är sedan länge en gällande princip i Sverige att barn som har begått brott så långt det är möjligt bör hållas utanför kriminalvården i allmänhet och fängelser i synnerhet.

Det är idag stort fokus på repressiva åtgärder och utredningens förslag att ersätta sluten ungdomsvård med fängelse är ytterligare ett steg i denna riktning. Fokus måste vara förebyggande åtgärder och att utveckla verksamheten vid de särskilda ungdomshemmen.

Det behövs, som utredningen också menar, en successiv övergång mellan verkställighet på institution och frihet, med stöd och kontroll. Med tanke på den höga andel personer i gruppen som återfaller i brott kan fängelse med villkorlig frigivning antas leda till en repressionsökning och sammanlagt längre institutionstider. Detta ska ses tillsammans med de många straffskärpningar och andra repressiva åtgärder som är genomförda eller kommer att genomföras. Hur den successiva övergången till frihet inklusive eftervård skulle kunna utvecklas vid sluten ungdomsvård har inte utretts i tillräcklig grad för att avfärdas som ett alternativ.

FN:s kommitté för barnets rättigheter har i sina senaste rekommendationer till Sverige uttryckt en djup oro över de steg som tas för att till exempel sänka straffmyndighetsåldern och lagändringar för att införa strängare straff.

Det är svårt att få en bild av de sammantagna konsekvenserna för barn och barns rättigheter. De långsiktiga konsekvenserna av utredningens förslag framstår som ovissa, särskilt eftersom de inte kan betraktas fristående från ändringar i övrigt. Till exempel har regeringen tillsatt en utredning som ska överväga och föreslå skärpta regler för unga som begår brott. Det är problematiskt att förändringar genomförs innan tidigare förändringar har hunnit utvärderas.

Utredningen anger i sitt betänkande att den mest angelägna uppgiften under verkställighet av en frihetsberövande påföljd är arbete som syftar till att den dömde inte ska återfalla i brott efter avtjänat straff. Utredningen drar samtidigt, efter att ha undersökt saken, slutsatsen att det inte finns någon forskningsbaserad evidens för att ett visst straff eller en viss verkställighetsform ger bättre resultat än andra. Det finns inte finns stöd för att sluten ungdomsvård som verkställighetsform skulle vara sämre än fängelse eller vice versa. Det bristande forskningsstödet talar emot en så stor reform som utredningen föreslår.

En kort tid efter det att betänkandet skickades på remiss, gav regeringen Kriminalvården ett uppdrag  att förbereda inrättandet av särskilda enheter för unga i åldern 15 – 17 år inom Kriminalvården. I uppdraget anges att de särskilda enheterna ska tas i drift senast den 1 juli 2026. Detta trots att utredningen menade att en lämplig tidpunkt för ikraftträdande skulle vara den 1 januari 2028, eftersom Kriminalvården måste få tillräckligt lång tid för att anpassa sin verksamhet till barn och unga  Att processen skyndas på med en betydligt snävare tidplan än den utredningen har sett som lämplig, och under pågående remittering, leder till frågan om regeringen har för avsikt att ta till sig av synpunkter som framkommer och låta dem påverka den fortsatta beredningen av utredningens förslag.

Om regeringen skulle överväga att gå vidare med förslagen behöver ytterligare analys av konsekvenserna för barn och barns rättigheter vidtas i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Resultaten av analysen behöver beaktas i arbetet och där det finns skäl för det bör det påverka bedömningar och förslag, alternativt kompenseras för på annat sätt. 

Läs hela remissvaret En översyn av regleringen om frihetsberövande påföljder för unga