Föräldrarätten i vårt land måste begränsas

Detta är en debattartikel publicerad på Aftonbladet 25 mars 2020

Läs debattartikeln på Aftonbladet

DEBATT. I dag överlämnar Barnombudsmannen sin årsrapport till regeringen, ”Dom tror att dom vet bättre – barnet som rättighetsbärare”. I årsrapporten tar vi bland annat upp den starka föräldrarätten som hindrar barn från att få sina rättigheter tillgodosedda.

Låt mig börja med att slå fast, i Sverige har majoriteten barn föräldrar som tar hand om sina barn med kärlek, omtanke och respekt.

Med detta sagt, vi vet också att många barn far illa och utsätts för allvarliga kränkningar som ibland slutar i katastrof. Ett barn far illa eller i allra värsta fall dör.
Vi måste skydda alla barn och staten har det yttersta ansvaret att göra det. Två av barnkonventionens grundprinciper tydliggör att i alla åtgärder som rör ett barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa (artikel 3) och i alla åtgärder som rör ett barn har barnet rätt att uttrycka sina åsikter och få dessa beaktade utifrån ålder och mognad (artikel 12).

Låt mig lyfta ett par exempel då föräldrarätten kränker barnrätten.
När samhället tvångsomhändertar barn enligt LVU är intentionen med lagstiftningen att barnet ska återvända till föräldrarna så snart de anses kapabla att ta hand om barnet. Detta kan innebära att när ett barn rotat sig och funnit trygghet i ett välfungerande familjehem får barnet inte stanna där om föräldrarna vill ha tillbaka barnet och grunderna för tvångsomhändertagande upphört.

Barnets bästa blir inte avgörande vid beslutet utan då tas framförallt hänsyn till föräldrarnas vilja. Detta måste rättas till snarast. Något som vi och många andra lyft i många år.

Ett annat område som tydliggör föräldrarnas starka juridiska ställning är frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. Lagstiftningen betonar att vid alla beslut som rör dessa frågor ska barnets bästa vara avgörande. Men trots att lagstiftningen är tydlig har barnet i realiteten ingen talerätt; är inte part i tvisterna, har inte rätt till ett eget ombud som för dess talan och har ingen möjlighet att väcka talan eller överklaga beslut i dessa frågor.

En annan situation då barns rättigheter kränks, om ett barn inte vill träffa sin förälder – då kan föräldern med lagen som stöd, tvinga barnet till umgänge. Det kan handla om en våldsam förälder som har misshandlat eller mördat barnets andra förälder. Det händer att dessa beslut verkställs med polishämtning. Detta är oacceptabelt och måste skyndsamt ändras.

Det finns fler allvarliga exempel på då barnets rättigheter begränsas av föräldrarätten:

• Inom LSS är det oftast vårdnadshavaren som ansöker om stöd till barnet. Men det finns flera exempel som visar på motsättningar mellan barnets och förälderns önskan. Därför är det viktigt att barnet hörs och att prövning av barnets bästa alltid genomförs vid beslut i LSS-ärenden. Ofta görs inte detta.
• Barnet har rätt att komma till tals i alla situationer som berör det. Men trots det krävs vårdnadshavarens samtycke i de flesta fall. Ett exempel är när ett barn vill överklaga ett beslut, då måste barnet ha föräldern på sin sida. Viljan hos en vårdnadshavare som behandlar sitt barn illa att ge samtycke är ofta obefintlig. Det innebär att det inte finns någon möjlighet för barnet att få upprättelse när dess rättigheter har kränkts.

Om barnkonventionen som lag ska göra skillnad och vara ett kraftfullt verktyg för att skydda barn i de mest utsatta situationerna måste lagar som utgör hinder för detta förändras.

Varje barn som far illa är en katastrof och ett misslyckande för samhället. Vi måste tillsammans ta ansvar och göra allt som står i vår makt för att skydda utsatta barn.

Elisabeth Dahlin, barnombudsman