Covid-19-pandemins konsekvenser för barn

När världen drabbades av covid-19-pandemin i början av 2020 vidtog regeringen ett stort antal åtgärder för att minska smittspridningen. Under året har beslut fattats löpande på nationell, regional och lokal nivå i syfte att minska spridningen av covid-19. Besluten har på olika sätt påverkat barn direkt och indirekt. Ett och samma beslut har också fått skiftande konsekvenser för olika barn. Detta betyder att det inte går att tala om enskilda riskgrupper eller att få en total överblick över alla konsekvenser för barn i Sverige. Men vi vet att ett antal grupper är särskilt utsatta och att krisen drabbar vissa barn hårdare än andra.

Även om barn och unga generellt inte har drabbats av allvarlig sjukdom av viruset är konsekvenserna av pandemin för barn många. FN:s barnrättskommitté har uttryckt oro över situationen för barn, särskilt barn i utsatta situationer. Många barn påverkas allvarligt, både fysiskt, emotionellt och psykiskt, och kommittén uppmanar staterna att respektera barnets rättigheter när åtgärder vidtas för att hantera det hot mot folkhälsan som pandemin utgör. I enlighet med uppdraget har Barnombudsmannen inhämtat erfarenheter och tankar från barn om hur deras liv har påverkats av pandemin. Barnombudsmannen har främst utgått från barn som riskerar en särskild utsatthet till följd av de åtgärder som vidtagits för att hantera pandemin samt barn som redan innan var i särskilt behov av stöd och insatser från samhället för att få sina rättigheter tillgodosedda.

Pandemin är fortsatt pågående och konsekvenser för barn kan antas fortsätta långt efter att pandemin upphör. Denna rapport är därför en indikation på vilka konsekvenser pandemin haft fram till nu. Vilka konsekvenserna blir för barns rättigheter på lång sikt går idag inte att veta. Det är Barnombudsmannens uppfattning att barns situation kommer att behöva följas lång tid efter pandemin, för att säkerställa att de negativa konsekvenserna för barn minimeras.

Läs rapporten här

Slutsatser i korthet

• Pandemin har fått stora konsekvenser för barns rättigheter. Det handlar om flera rättigheter: rätten till liv, överlevnad samt utveckling och rätten till bästa uppnåeliga hälsa enligt artiklarna 6 och 24, rätten till utbildning enligt artiklarna 28 och 29 och rätten till vila, fritid och rekreation enligt artikel 31 i barnkonventionen samt rätten till skydd mot våld, övergrepp, vanvård och sexuellt utnyttjande enligt artikel 19.
• Många barn i Sverige har påverkats negativt av covid-19 och den nedstängning av samhället som skett – med olika begränsningar i socialt umgänge, undervisning på distans för många elever och då både kommunala verksamheter och civila organisationer tvingats stänga ner viktiga anläggningar, aktiviteter och funktioner.
• Brister i tillämpningen av barnkonventionen som varit kända sedan tidigare har förstärkts under pandemin, bland annat när det gäller prövningar av barnets bästa och rätten till delaktighet.
• Det vi ser nu är samtidigt en tidig bild av pandemins konsekvenser för barn. Vilka konsekvenserna blir för barns rättigheter är i nuläget inte helt kända. På samma sätt är det inte tydligt exakt på vilket sätt barns utsatthet har påverkats av pandemin. Fortsatta uppföljningar och utvärderingar behöver göras under en lång tid framöver och dessa behöver ske såväl för barn i allmänhet, som för olika grupper barn och för enskilda barn.
• Utifrån uppföljningar behöver åtgärder vidtas så att negativa konsekvenser av pandemin kompenseras och minimeras så att barn får sina rättigheter tillgodosedda i högsta möjliga utsträckning.
• Inför flera nationella beslut under pandemin har det funnits en medvetenhet om behovet av att väga in konsekvenser för barn och barnets bästa, till exempel genom att hålla skolor öppna i stor utsträckning. Samtidigt har pandemin i sig och de beslut som fattats haft stor påverkan på barn och särskilt på barn som redan tidigare var i utsatta situationer.
• En särskild utmaning under pandemin har varit att i enlighet med artikel 2 i barnkonventionen säkerställa att varje barn får sina rättigheter tillgodosedda utan åtskillnad av något slag. Förhållanden som boendeort, socioekonomi, ålder, eller funktionsnedsättning ska inte påverka, vilket det har gjort i stor utsträckning idag.
• Kartläggningar behöver göras för att identifiera vilka enskilda och grupper av barn vars rättigheter varit mest utsatta. Det finns bland annat behov av att följa barn som har långtidssymtom från covid-19, barn som har anhöriga som insjuknat allvarligt i covid-19, barn med funktionsnedsättning, barn med frihetsberövad förälder och barn som lever i ekonomisk utsatthet eller i utsatthet i hemmet.
• Det är centralt att fortsatta uppföljningar görs av pandemins konsekvenser för barns psykiska och fysiska hälsa.
• Konsekvenserna av att tillgången till skyddsfaktorer som skola, sociala sammanhang och trygga vuxna har minskat under pandemin behöver följas upp särskilt och barns rättigheter säkerställas.
• Likvärdigheten i barns tillgång till och kvaliteten i vården i olika regioner och kommuner behöver utredas och analyseras.
• Särskilda granskningar behöver göras gällande barn i samhällsvård, bland annat om dessa barns rätt till skydd mot våld, övergrepp, vanvård och sexuellt utnyttjande har påverkats under pandemin.
• Fortsatta uppföljningar behöver ske av pandemins påverkan på barns utbildning, bland annat med fokus på likvärdigheten, barns möjligheter till stöd och skolans ansvar för barns mående.
• Det är centralt att kommuner och andra ansvariga följer vilka barn som kommer tillbaka till aktiviteter och fritidsverksamheter och vilka barn som inte gör det, för att snabbt kunna fånga upp de barn som inte återvänder och ta fram insatser för att få dem tillbaka.
• De stora skillnaderna i bilden av barns våldsutsatthet som uttrycks i olika rapporter behöver följas upp då det kan tyda på att det finns ett stort mörkertal av barn som inte kommit till de ansvarigas kännedom. Samtidigt kan även social utsatthet i pandemins spår öka behovet av socialtjänstens insatser. Det måste finnas en beredskap både hos regering och kommuner om hur dessa behov ska hanteras och förebyggas.
• En följd av restriktioner för att minska smittspridningen i samhället är att det inte har funnits vuxna i närheten som kan identifiera och säkerställa att barn får den hjälp och det stöd de behöver. Det är viktigt att varje barn som mår dåligt upptäcks, till exempel genom systematiska kartläggningar i skolan.
• För att minimera och kompensera för negativa konsekvenser för barn under en samhällskris och säkerställa att nödvändiga överväganden avseende barn och deras rättigheter görs innan beslut om åtgärder fattas är det avgörande att barnrättsliga analyser och prövningar av barnets bästa görs i enlighet med artikel 3 och 4 i barnkonventionen.
• Barns delaktighet är en utmaning för många beslutsfattare. Samtidigt är delaktigheten central för att barns rättigheter ska tas till vara. I uppföljningar som göra av pandemins konsekvenser för barn och vid beslut om åtgärder måste berörda grupper av barn göras delaktiga i enlighet med artikel 12 i barnkonventionen.