Betänkandet Ett effektivare regelverk för utlänningsärenden med säkerhetsaspekter

Inledning

Barnombudsmannen har beretts tillfälle att yttra sig över betänkandet Ett effektivare regelverk för utlänningsärenden med säkerhetsaspekter (SOU 2020:16). Barnombudsmannen kommenterar förslaget utifrån FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) och FN:s kommitté för barnets rättigheters (FN:s barnrättskommitté) allmänna kommentarer samt dess rekommendationer till Sverige.

Eftersom Barnombudsmannens mandat avgränsas till hur barnkonventionen tolkas och tillämpas besvaras remissen enbart i de delar betänkandet har betydelse för barnets rättigheter enligt konventionen. Övriga delar av betänkandet har Barnombudsmannen inga synpunkter på.

Barnombudsmannen konstaterar att en vid krets av barn kan påverkas av den föreslagna lagstiftningen och dessutom på ett mycket ingripande sätt. Ett beslut om utvisning, förvar eller annan åtgärd enligt lagen kan riktas mot en anhörig till barnet, kanske barnets enda vårdnadshavare, och barnet drabbas då till följd av detta. Ett barn kan även självt vara föremål för ett beslut enligt lagen och exempelvis tvingas lämna landet, tas i förvar eller utsättas för hemliga tvångsmedel. Barn kan enligt den föreslagna lagen utvisas utan sina föräldrar, som kan ha rätt att stanna i Sverige. Eftersom det inte finns några åldersgränser för lagens tillämpning kan beslut fattas även avseende väldigt unga barn.

Det är mot denna bakgrund av synnerlig vikt att barns särskilda mänskliga rättigheter som finns i barnkonventionen beaktas i alla ärenden där barn påverkas av beslut och åtgärder enligt den föreslagna lagen och att stora krav på rättssäkerhet ställs.

Barnombudsmannen anser att nämnda aspekter inte har beaktats tillräckligt i de förslag som lagts fram och att den analys som framgår av betänkandet inte är tillräcklig i förhållande till de svåra frågor som förslaget väcker. Förutsättningarna för att tillämpa lagen och dess olika bestämmelser på barn bör regleras och avgränsas ytterligare i författningstexten och lagstiftaren bör i motivtexterna nyansera skrivningarna så att ett större utrymme ges att ta hänsyn till barns rättigheter och rättssäkerhet.

Barnombudsmannen har förståelse för att det finns ett stort behov av att kunna vidta kraftfulla åtgärder för att förhindra terrorism och allvarliga handlingar som kan riskera Sveriges säkerhet. Samtidigt är det angeläget att barns mänskliga rättigheter och rättssäkerheten inte får stå tillbaka i för stor utsträckning. Detta särskilt när det är mycket unga personer som berörs. Med den författningstext som är föreslagen och de förarbeten som finns hittills kommer effektivitetshänsyn att få ett för stort utrymme i förhållande till barnets rättigheter och rättssäkerheten. Barnombudsmannens kommentarer kring detta utvecklas i det följande.

Barnombudsmannen har synpunkter av generell och övergripande karaktär och synpunkter knutna till särskilda avsnitt i betänkandet. Dessa behandlas i separata avsnitt.

Barnombudsmannens synpunkter i korthet

• Barnombudsmannen föreslår att det förs in en portalbestämmelse i den föreslagna lagen som tydliggör att när en åtgärd rör barn, ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. Denna portalbestämmelse bör även innefatta barnets rätt till information och rätt att komma till tals och få sin åsikt beaktad.
• Barnombudsmannen saknar genomgående ett barnrättsbaserat synsätt i betänkandet och anser att lagstiftaren i den fortsatta beredningen behöver överväga hur rättssäkerhetsaspekter och barnets rättigheter kan garanteras i större utsträckning.
• Barnombudsmannen anser att betänkandet i stor grad begränsar möjligheterna att göra olika intresseavvägningar, i synnerhet möjligheterna att anamma ett barnrättsbaserat synsätt och möjligheterna att bedöma och beakta barnets bästa. Barnombudsmannen anser därför att formuleringar i förarbeten behöver ses över så att rättstillämparen ges ytterligare vägledning och mer nyanserad vägledning för intresseavvägningar vid beslut enligt lagen.
• Barnombudsmannen saknar en redogörelse för varför ingen lägsta ålder för när lagen kan tillämpas har införts samt ett tydligt resonemang kring olika åtgärder beroende på ett barns ålder och mognad.
• När det gäller barn som kan bli föremål för åtgärder enligt den föreslagna lagen, anser Barnombudsmannen att fokus ska vara på skydd, stöd och hjälp till barnet att bryta ett socialt nedbrytande beteende, inte på tvångsåtgärder och utvisning. Samarbetet mellan Säkerhetspolisen och socialtjänsten behöver därför förtydligas och klargöras.
• Barnombudsmannen anser att barn inte ska utvisas utan sina föräldrar. I betänkandet saknas ett resonemang kring att denna möjlighet finns, ett resonemang som ska ha sin utgångspunkt i barnets bästa och barnets rätt till sina föräldrar.
• Utvisning av en vuxen som är vårdnadshavare till ett barn ska inte ske om det inte finns synnerliga skäl. Detta gäller särskilt för det fall den vuxne är ensam vårdnadshavare. Kring den senare kategorin saknar Barnombudsmannen helt ett resonemang i betänkandet, som besvarar olika frågor kring vad som händer med barnet som personen är vårdnadshavare för.
• Barnombudsmannen anser att barn inte ska placeras i förvar. Andra alternativ, till exempel att använda de åtgärder som finns i LVU, bör övervägas.
• Om barn ska placeras i förvar, anser Barnombudsmannen att avskiljning på inga grunder kan vara tillåtet. Detta är i strid med artikel 37 i barnkonventionen.
• Barnombudsmannen anser att beslut om andra tvångsmedel riktade direkt mot ett barn eller mot en vuxen som har barn, måste ha ett tydligare barnrättsperspektiv än vad som finns i förslaget.
• Barnombudsmannen anser att handläggningen av ärenden bör ha ett starkare barnrättsperspektiv. Bland annat bör det ställas krav på särskilt utbildade handläggare, starkare krav på ombuds lämplighet samt större tydlighet när det gäller dokumentation och motivering av beslut.