Att tänka på inför ett barnsamtal
Varje samtal med ett barn är unikt med det finns några saker att tänka på inför ett samtal med barn. Här kommer en sammanfattning av tips hämtade ur publikationen "Att samtala med barn".
1. Respektera barnets tid
Informera i god tid om när samtalet ska äga rum och vad det ska handla om. Försök att anpassa tidpunkten till barnets livssituation.
2. Skapa en lugn miljö
Om du använder ett särskilt samtalsrum bör det helst ligga lugnt och avskilt. Tänk också på vad barnet passerar på vägen till mötesrummet. Vad föreställer till exempel tavlorna eller affischerna? Om det finns ett väntrum bör det vara bekvämt inrett med neutrala leksaker och spel.
3. Ta reda på inför första träffen
Om du ska träffa barnet för första gången är det bra om du, utöver det du behöver veta för själva ärendet, tar reda på annan viktig information som kan påverka ert samtal. Om barnet har speciella behov behöver samtalet anpassas efter dem. Exempel som kan vara bra att veta i förväg:
• Barnets modersmål – behöver tolk bokas?
• Barnets könsidentitet och pronomen och korrekt uttal av barnets namn. Om det inte går att ta reda på i förväg kan du inledningsvis fråga barnet om detta.
• Om barnet har några fysiska, psykiska eller intellektuella funktionshinder och vad det innebär för barnet.
• Andra viktiga omständigheter. Till exempel om barnet behöver hjälp vid toalettbesök eller om det står under någon medicinsk behandling.
4. Gör en lista över svåra ord
Anpassa ditt språk och undvik i möjligaste mån svåra ord. Du kan försöka hitta alternativa ord eller fraser med samma innebörd. Gör en lista över de vanligast förekommande svåra ord du vet att du inte kan undvika att använda.
5. Strukturera samtalet
Tänk igenom, planera och strukturera samtalet innan mötet. Förbered en inledning, de viktigaste frågeområdena och en avslutning.
6. Begränsa antalet vuxna i rummet
Hur många vuxna som ska delta i samtalet ska styras av barnets behov. För många vuxna som ställer frågor kan förstärka en ojämlik relationen. Ett känslomässigt stöd från en trygg person kan i vissa fall hjälpa barnet att prata. Samtidigt innebär det en risk att detta styr barnets redogörelse eller att personen talar i barnets ställe. Det viktiga är att det är barnets beskrivning, berättelse, tankar eller åsikter som kommer fram.
7. Placeringen i rummet
Tydliggör genom hur de vuxna placerar sig i rummet att det är mellan dig och barnet som samtalet äger rum. Eventuella stödpersoner kanske kan sitta lite snett bakom barnet.
8. Samarbeta med tolken
Om du samtalar med ett barn via språktolk, teckenspråkstolk eller dövblindtolk är det bra om tolken redan vid beställningen får veta att det är ett barn du ska prata med så att hen kan förbereda sig. Prata med tolken innan om hur samtalet är upplagt och förklara att det är viktigt att barnet får berätta med egna ord och så fritt som möjligt. Under ditt och barnets samtal – se på barnet, tala till barnet, inte tolken.
9. Alla ska presenteras
Låt alla berätta vad de heter och vilken roll de har i mötet. Även om du har träffat barnet tidigare är det klokt att du upprepar din presentation. Det är inte säkert att barnet kommer ihåg exakt vem du är, vad du gör eller varför hen träffar dig. Förklara hur mötet dokumenteras och vad dokumentationen ska användas till.
10. Informera om vad som ska hända
Beskriv vad samtalet syftar till, hur det barnet berättar kommer att användas. Inled med att berätta hur lång tid samtalet kommer att ta och när det blir paus. Berätta att det är tillåtet att avbryta för att gå på toaletten eller av något annat skäl. När du pratar om tidsangivelser, var noga med att göra det så att barnet har möjlighet att förstå dem utifrån sin ålder och mognad.
11. Gå igenom grundreglerna för samtalet
Barn vet inte alltid att det är tillåtet att avbryta vuxna eller rätta oss när vi har fel. Barnet kanske tror att det måste besvara alla frågor även om det inte förstår dem eller att alla frågor har ett rätt och ett fel svar. Be därför barnet att säga till om det är något hen inte förstår eller om det är något du säger som är fel. Det kan också vara bra att säga att svaret ”Jag vet inte” också är ett fullgott svar.
12. Lyssna noga på barnet
Din uppgift är att lyssna aktivt så att barnet uppfattar att du är intresserad av vad han eller hon säger. När barnet berättar måste du ha tålamod och motstå frestelsen att själv börja prata så fort barnet slutar att berätta. Ge barnet chansen att ta pauser, tänka efter och fundera på svaren. Ett sätt att visa att det barnet säger är viktigt kan vara genom att ta anteckningar. Försäkra dig att du förstått vad barnet vill uttrycka genom att fråga om du har uppfattat rätt.
13. Inled med öppna frågor
Barnet måste få möjlighet att berätta fritt om sina åsikter, tankar, perspektiv eller något som har hänt. När du ställer frågor bör frågorna vara ställda så att barnet uppmuntras att berätta ur sitt eget perspektiv. Ofta är det bra att arbeta med öppna frågor. Språknivån måste anpassas efter barnet. Det är till exempel viktigt att undvika:
• ord som barn vanligtvis inte förstår, till exempel facktermer
• vuxet jargongspråk eller ord som kan ha mer än en betydelse.
• inskjutna bisatser.
• alldeles för förenklat språk så att barnet känner sig intellektuellt underskattat.
Om du behöver använda facktermer kan du förklara dem och om du är osäker på om barnet har förstått ett svårt ord eller ett komplicerat resonemang – fråga.
14. Tänk flexibelt
Varje barn är unikt och du bör förhålla dig öppen för olika tolkningar av ett barns beteende. Du måste ha respekt för om barnet har svårt att berätta, men om du hjälper till för mycket kan möjligheten att få höra barnets egen berättelse eller beskrivning minska. Försök att uppmuntra barnet att berätta självständigt. Var medveten om att du styrs av dina egna hypoteser och föreställningar.
15. Undvik att få för mycket sidoinformation
Ibland vill barn berätta sådant som inte hör till ämnet. Om det händer bör du lyssna, men försöka återföra samtalet till ämnet. En association kan vara viktig ur barnets synvinkel och barnet kan hämmas i sitt fria berättande om man är för snabb med att gå tillbaka till ämnet. Ibland fungerar det att följa upp med förtydligande frågor för att se vart sidospåret leder. Det kan vara en väg in i ämnet igen.
16. Undvik kroppskontakt
Respektera barnets kroppsliga integritet. Ett barn som varit med om till exempel övergrepp kan uppfatta den fysiska kontakten med en professionell person som hotande eller tvingande. Det går att visa värme, intresse och deltagande utan att vidröra barnet.