Ett barn i samkönat äktenskap nekas förklaring om svenskt medborgskap eftersom han vid födelsen inte hade någon förälder med svenskt medborgarskap

Förutsättningarna för att pojken ska anses vara svensk medborgare är enligt MIÖD inte uppfyllda

I pojkens fall är det fråga om ett ”förklaringsärende”, alltså om han automatiskt har förvärvat svenskt medborgarskap när han föddes. Enligt medborgarskapslagen är en förutsättning för ett barn att förvärva svenskt medborgarskap vid födelsen att en förälder är svensk medborgare. I detta fall gällde det om den svenska kvinna som var, och är, gift med pojkens mamma enligt svensk lag kan anses ha blivit pojkens förälder automatiskt vid hans födelse.

I svensk rätt (lagen om föräldraskap i internationella situationer) finns sedan augusti 2022 en bestämmelse som innehåller en ny föräldraskapspresumtion. Tidigare gällde lagen bara frågor om faderskap till barn. Numera tar lagen sikte även på föräldraskap för en kvinna som är/har varit gift eller sambo med barnets mor.

Pojken är född 2017. Lagändringarna trädde i kraft 2022. MIÖD konstaterar att det inte finns övergångsbestämmelser eller förarbetsuttalanden som säger att avsikten med lagändringarna har varit att föräldraskapet ska ges retroaktiv verkan. Lagen om föräldraskap i internationella situationer ger alltså enligt MIÖD inte stöd för att den svenska kvinnan automatiskt ska anses ha varit pojkens förälder vid tidpunkten då han föddes. Det innebär att pojken inte kan anses automatiskt ha blivit svensk medborgare vid sin födelse.  

Principen om barnets bästa (artikel 3) har åberopats

Från pojkens sida framfördes att det i förarbeten till lagen om föräldraskap i internationella situationer framgår att syftet med de ovan nämnda lagändringarna är att reglerna måste ändras i takt med att samhället förändras. Barnet har rätt till en trygg familjesituation, oavsett familjekonstellation. En kvinna som är gift med ett barns mor ska anses som förälder till barnet. Enligt artikel 3 i barnkonventionen ska vid alla beslut som rör barn i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. Det framfördes att det måste anses vara i enlighet med pojkens bästa att han förklaras vara svensk medborgare.
Rättstillämpningen strider enligt MIÖD inte mot principen om barnets bästa

Om en rättslig relation mellan ett barn och en åberopad förälder inte erkänns, kan det enligt MIÖD utgöra en otillåten inskränkning i barnets rätt till privatliv enligt artikel 8 i Europakonventionen, och kan också vara oförenligt med principen om barnets bästa enligt artikel 3 i barnkonventionen.

Enligt MIÖD strider rättstillämpningen i målet, som innebär att pojken inte kan anses automatiskt ha förvärvat svenskt medborgarskap när han föddes, inte mot principen om barnets bästa. Inte heller påverkas pojkens rätt till privatliv enligt Europakonventionen. MIÖD konstaterar att pojken liksom sin mor är brittisk medborgare och har sin hemvist i Storbritannien tillsammans med sin familj.

Domstolens tillämpning av barnkonventionen och barnets bästa

Barnombudsmannen välkomnar att MIÖD har uppmärksammat barnkonventionen och artikel 3 i sitt avgörande. Barnombudsmannen anser dock att det är beklagligt att domstolen endast konstaterar att rättstillämpningen i ärendet inte strider mot principen om barnets bästa, men att det inte tydligt framgår hur domstolen kommer fram till detta och vilka faktorer beslutet i den delen grundar sig på. I förarbetena inför att barnkonventionen inkorporerades i svensk rätt framhöll regeringen bland annat att beslutsfattare ska motivera på vilket sätt hänsyn har tagits till barnets bästa, det vill säga vad som beslutsfattaren ansett vara barnets bästa, vilka kriterier detta grundas på och hur barnets intressen vägts mot andra intressen, vare sig dessa handlar om övergripande policyfrågor eller enskilda fall (se proposition 2017/18:186, s. 96).  

MIÖD hänvisar i sitt avgörande till NJA 2019 s. 504 som rörde erkännande av utländsk dom om fastställande av moderskap efter surrogatarrangemang (”Det kaliforniska surrogatarrangemanget”). Även i det fallet diskuterade domstolen barnets rättighetsskydd utifrån artikel 3 i barnkonventionen och artikel 8 i Europakonventionen. Domstolens resonemang i det fallet är utförligt och beskriver hur olika alternativ skulle förhålla sig till barnets bästa. I MIÖD:s mål hade det varit värdefullt om domstolen hade utvecklat och synliggjort sina skäl på ett liknande sätt vad gäller för- och nackdelar för barnet med att förvärva medborgarskap genom en förklaring. I synnerhet som avgörandet är prejudicerande.

Barnombudsmannen anser att det också hade varit värdefullt om domstolen hade resonerat även utifrån fler relevanta rättigheter i barnkonventionen. Till exempel artikel 2, rätten till icke-diskriminering. Denna rättighet hade kunnat aktualiseras utifrån att barn födda i heterosexuella relationer vid motsvarande tidpunkt hade kunnat förvärva svenskt medborgarskap genom automatiskt förvärv vid födelsen. Artikel 2 räknar upp ett antal diskrimineringsgrunder, som är kopplade både till barnet och barnets förälder/vårdnadshavare. Formuleringen i artikeln innebär att uppräkningen inte är uttömmande. FN:s kommitté för barnets rättigheter (barnrättskommittén) har tydliggjort att även andra diskrimineringsgrunder ingår, såsom sexuell läggning (se barnrättskommitténs allmänna kommentar om barnets rätt till bästa uppnåeliga hälsa [artikel 24]).

Läs MIG 2024:8 på MIÖD:s webbplats
Läs NJA 2019:504 på högsta domstolens webbplats