Vägledande dom från Högsta domstolen om hänsyn till barnets bästa vid påföljdsbestämning

Ett fängelsestraff skulle enligt HD vara klart oförenligt med barnets bästa i enlighet med artikel 3 i barnkonventionen. Föräldrarnas relation präglades av våld och hot mot mamman och sonen. Mamman och sonen lever med skyddade personuppgifter och genomgår traumabehandling, vilken inte skulle kunna fortsätta om hon döms till fängelse.

Målet, som fått rubriken ”Mammans näringspenningtvätt”, gäller dels hur straffvärdet bör bestämmas vid näringspenningtvätt, dels hur hänsyn bör tas till barnets bästa när påföljden för en förälder bestäms.  

Övergripande redogörelse för påföljdsbestämning och principen om barnets bästa  

När påföljden för en förälder ska bestämmas kan straffets negativa konsekvenser för hans eller hennes barn utgöra omständigheter som kan påverka påföljdsvalet i lindrigare riktning (så kallade ”billighetsskäl”). Lagstiftningen ska, enligt HD, i detta avseende tillämpas i ljuset av barnkonventionen, som gäller som svensk lag.

HD anger dessutom bland annat följande:

Principen om barnets bästa finns i artikel 3 i konventionen. Enligt denna grundläggande bestämmelse ska det vid alla åtgärder som rör barn i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. Bestämmelsen är tillämplig också på åtgärder som vidtas av domstol. Om en förälder som svarar för ett barns omvårdnad döms till fängelse, är detta en åtgärd som rör barnet på ett sådant sätt att artikeln blir tillämplig.  

Kravet att barnets bästa ska bli utrett innebär primärt att det ska finnas beslutsprocesser som gör att de konsekvenser som en åtgärd får för barnet ska bli belysta i samband med att beslut om åtgärden ska fattas.

Det ankommer på domstolen att bedöma på vilket sätt och i vilken grad som det kan antas påverka det aktuella barnets bästa om en förälder döms till ett fängelsestraff. Vid den bedömningen är barnets intresse att bevara hem- eller familjemiljön och upprätthålla nära relationer en central faktor.

Att barnets bästa ska beaktas ”i första hand” innebär inte att barnets bästa alltid ska vara utslagsgivande. Barnets bästa ska balanseras gentemot andra intressen och rättigheter. Att uttrycket ”i första hand” har valts i konventionen kan återspegla det förhållandet att barns intressen tenderar att förbises om man inte sätter ljuset på dem.

När fråga uppkommer om att döma en förälder till fängelse ska barnets bästa ställas mot det allmänna intresset av att lagföra begångna brott och att verkställa utdömda straff, liksom mot intresset av en enhetlig rättstillämpning.

En förutsättning för att hänsyn till barnet ska påverka påföljden för en förälder är att straffet kan antas medföra mer påtagliga negativa konsekvenser för barnet.

HD:s bedömning  

HD redogör för att mammans och hennes före detta mans relation präglades av våld och hot mot både henne och sonen, som nu är sex år gammal. Mamman och sonen lever med skyddade personuppgifter, hon har ensam vårdnad och pappan har inget umgänge. Sonen uppvisar symptom som är vanliga hos barn som blivit utsatta för våld, och som uppfyller kriterierna för posttraumatiskt stressyndrom. Mamman är sonens primära anknytnings- och omvårdnadsperson. Skulle de skiljas åt skulle han utsättas för ytterligare trauma vilket riskerar att återuppväcka tidigare trauman. Om mamman döms till fängelse skulle också den traumabehandling som han genomgår och som förutsätter att hon är delaktig inte kunna fortsätta, vilket skulle riskera sonens hälsa och utveckling.

Enligt HD finns det, mot bakgrund av vad som framkommit, anledning att anta att sonen skulle drabbas oproportionerligt och orimligt hårt om mamman döms till fängelse och han därmed skulle behöva separeras från henne. Ett fängelsestraff skulle därmed vara klart oförenligt med barnets bästa. Sammantaget är omständigheterna sådana att det även med beaktande av straffmätningsvärdet (fängelse i ett år) finns utrymme för att bestämma påföljden till villkorlig dom. Den villkorliga domen ska förenas med dagsböter.  

Läs hela domen på HD:s hemsida: Mål: B 1793-23

HD refererar i domen också till vissa andra domar som rör barns rättigheter: 
NJA 2021 s. 1065, ”Barnens bostad”
NJA 2020 s. 761, ”Patronen och bilen”